Folk och folk

Colombia är ett klassamhälle. Fattiga och rika lever i olika världar. Bokstavligt talat. I Bogotá har varje kvarter en siffra. De rika kvarteren heter sex, sedan blir det fattigare och fattigare tills man hamnar i slummen där kvarteren heter ett, och i vissa fall kanske till och med noll. Det kan verka fiffigt, för den här uppdelningen fungerar som ett ekonomiskt fördelningssystem. All social service, som vatten, el och sophämtning är dyr i estrato 6, och nästan gratis i estrato 1. De som har råd att betala mycket gör det, de som inte har råd betalar lite. Men det finns stora problem.

Ett givet problem är att alla fattiga människor hamnar i samma områden. Och även om de skulle ha råd att köpa ett hus i ett lite bättre område så har de inte råd med vatten och el. De fattiga kvarteren är ofta problemtyngda och våldsamma. De rika områdena blir rätt tråkiga. Alla kör likadana stadsjeepar, går klädda i kostym och syns bara till efter kontorstid. På dagarna befolkas de rika gatorna av horder av betjänter av olka slag; hembiträden som går ärenden, nannys som är ute med barnvagnar, och så förstås de fattiga trashankarna som har rest över hela staden, från sina hem i estrato 1, för att tigga i de välbärgade kvarteren.

Klyftan mellan rika och fattiga i Colombia är bland de största i världen. Det drabbar förstås främst den som är fattig. Men orättvisa föder våld och det drabbar också i hög grad de rika. Om Colombia skulle vara mer jämlikt skulle alla väpnade grupper, särskilt gerillan, ha svårare att rekrytera folk. Och Bogotá skulle nog bli en trevligare stad.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s