Märkt av kriget

– Jag var åtta när jag gick med i Farc, säger Pedro. Det enda jag minns att jag tänkte var att jag skulle döda och att jag skulle få mat.

Vi träffades nyss på ett enkelt café i centrala Bogotá.

– Jag hade inga skor och bara kortbyxor. Gerillan gav mig kläder och mat. Det var bra.

I nio år blev han kvar innan han deserterade. Då var han 17 och hade levt över halva sitt liv i gerillan.

– Jag hatar kriget. Men efter några år i det civila, när jag hade fru och barn och inte kunde försörja dem, gick jag med igen. Jag fick inget jobb och såg ingen annan utväg.

Hans barn växte upp med honom i gerillan. Mitt i striden, med död, med umbäranden.

– Enda gången jag var riktigt rädd var när vi skulle inta en by och min son, som väl var i tioårsåldern då, hamnade mitt i ett kulregn. Det var hemskt, säger han innan han sticker sugröret i munnen och suger i sig lite av den färskpressade apelsinjuicen.

Nu har det gått flera år sedan Pedro lämnade gerillan för andra gången. Han sympatiserar fotfarande med Farcs idéer, men han vill inte veta av kriget.

– Krig är galenskap. Alla sidor i kriget är galna, säger han.

Pedro ser ut som vilken Bogotábo som helst. Men han bär på minnen och erfarenheter som för alltid kommer att färga honom. Han är märkt av kriget.

Det är hans barn också. Äldste sonen, han som hamnade i kulregnet, är idag yrkessoldat i den statliga armén. Han är Farcgerillans fiende.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s